Är det dags för labbesök igen?

Det är viktigt att gå till labbet och ta uppföljningsprover enligt plan även om det inte är så roligt. Om något är på tok, syns det i proverna och situationen kan åtgärdas innan allvarlig skada hinner uppstå.

Tre månader har igen gått förbi helt obemärkt och jag glömde nästan att ta blodprov. Ibland är det svårt att komma ihåg varje besök då man får springa på labbet stup i kvarten. Varför är det så viktigt?

”Alla läkemedel har biverkningar, och med laboratorieuppföljning eftersträvar man att minska risken för allvarliga skador. Antireumatiska läkemedel kan ha en skadlig effekt på blodkroppar och belasta levern eller njurarna”, säger specialisten i reumatologi, Kirsi Taimen från Centret för reumatologi och klinisk immunologi vid ÅUCS.

På grund av medicineringen kan halten av vita blodkroppar och blodplättar minska eller levervärdet öka. Det är svårt att märka förändringarna själv eftersom de i början inte påverkar hälsan i större grad.

”Förändringarna är oftast lindriga och kan rättas till om man upptäcker dem i uppföljningen och åtgärdar dem till exempel genom att minska eller pausa behandlingen. I annat fall kan skadorna bli allvarliga och följderna till exempel leda till svår anemi eller leverdysfunktion. Biologiska läkemedel kan å sin sida öka risken för infektioner.”

Säkerheten hos de antireumatiska läkemedel som används i Finland följs regelbundet upp med blodprover med undantag av hydroxiklorokin, kortison och apremilast. ”De sistnämnda läkemedlen har använts under lång tid och medför inga betydande förändringar i blodbilden. Även om man inte behöver gå på laboratoriekontroller på grund av dem, bör man gå på uppföljning hos läkare eftersom de kan orsaka annan skada, till exempel förhöjt blodsocker eller viktökning.”

Åtminstone blodbild och levervärde

Ett uppföljningsprov består nästan utan undantag av en liten blodbild, B-PVTK eller en fullständig blodbild B-TVK. Med en liten blodbild mäter man de röda och vita blodkropparnas och blodplättarnas antal, storlek och andel. Med den kan man även utreda bland annat blodsjukdomar, anemi och inflammationer.

I den fullständiga blodbilden ingår utöver dessa uppgifter en differentialräkning av vita blodkroppar. I den lilla blodbilden räknas alla vita blodkroppar, leukocyter, ihop, men i den fullständiga blodbilden är de grupperade i egna undergrupper.

”Det är ofta upp till den behandlande läkaren att bestämma om man ska ta en liten eller fullständig blodbild. En del tar automatiskt en fullständig blodbild även om en mindre mängd information skulle räcka för att berätta att allt är i sin ordning”, säger Taimen.

En fullständig blodbild kan man behöva om man hittar något avvikande i den lilla blodbilden, till exempel att det totala antalet leukocyter avviker från normala referensvärden utan orsak.

Vid användning av de flesta läkemedel följer man även upp levervärdet. Det vanligaste leverprovet, ALAT, berättar hur levern mår och mäter inflammationen eller en eventuell skada i leverceller. När levern fungerar normalt, kan läkemedlen även verka på önskat sätt och lämna kroppen utan att samlas där.

”Levervärden följs upp för att förhindra bestående leverskada. En del läkemedel belastar levern, och om läkemedelsdosen är för hög, blir belastningen på levern för hög.”

En ytterligare belastning är det faktum att många i dag har utvecklat fettlever, som är känsligare för belastning än normalt. Om en person har fettlever eller redan förhöjda levervärden, kommer värdena sannolikt att variera mer på grund av läkemedelsbehandlingen än om levern är i skick.

Om ALAT-värdet stiger märkbart över referensvärdet, kan man minska den antireumatiska läkemedelsdosen eller vid behov pausa medicineringen.

”Den som regelbundet använder antireumatisk läkemedelsbehandling bör träffa en läkare minst en gång om året. Före besöket på mottagningen tas omfattande prover.”

Har något värde förändrats?

På olika orter och hälsocentraler finns olika rutiner för vem som kontrollerar resultatet från ett uppföljningsprov och hur kunden informeras om det. Tumregeln är att den som begärt eller skickat remiss till ett prov kontrollerar resultatet, det vill säga sjukhuset eller hälsocentralen. Efter den inledande fasen är det i regel hälsocentralen som ansvarar för uppföljningen.

”Om allt är i sin ordning, kan praxis innebära att ingen ringer dig, utan någon skickar ett textmeddelande eller också måste du själv logga in i MittKanta för att läsa resultatet. Det är värt att kolla upp vad man kommit överens om i frågan”, säger Taimen.

Hon rekommenderar alla att också själva kontrollera sina resultat i MittKanta. Det ökar behandlingens säkerhet. Ibland kan mänskliga misstag ske och läkaren eller sköterskan missar att kontrollera resultatet. Man behöver ändå inte kunna tolka sina laboratorieresultat själv.

”Det man bör vara uppmärksam på är om värdena är ungefär som tidigare eller om något värde avviker från det tidigare. Små avvikelser är normala och oftast inte alarmerande.

Om det finns tydliga avvikelser i resultaten och ingen kontaktar dig, kontakta själv vårdgivaren, hälsocentralen eller reumapolikliniken.”

Märkbara förändringar i laboratorievärden inträffar oftast i början av behandlingen eller om läkemedelsdosen ökas. Vissa läkemedel kan passa en person perfekt, men snabbt höja värdena hos en annan. Varför detta sker, vet man inte säkert. Utöver genetiska faktorer finns det fler andra faktorer som påverkar hur väl ett läkemedel lämnar kroppen.

När den antireumatiska behandlingen väl har stabiliserats, är det inte särskilt vanligt med fluktuationer i laboratorievärdena. Däremot kan de påverkas av andra sjukdomar eller läkemedel, användningen av naturprodukter eller alkohol och stigande ålder eftersom leverns och njurarnas funktion försämras med åldern.

I samband med laboratorieresultat anges vanligtvis referensvärdena i parentes, mot vilka de angivna resultaten jämförs. Värden som ligger under eller över referensvärdet markeras vanligen med en asterisk.

Med referensvärdet för laboratorieundersökningar avses referensintervallet, det vill säga det intervall där resultatet anses vara normalt. Som namnet anger är referensvärdena riktgivande.

Resultatet kan vara något högre eller lägre än referensvärdet även om allt är i sin ordning.

”Hos en del personer kan ett resultat alltid ligga utanför referensområdet och om det förblir där, är det den personens individuella nivå.”

Fråga för att minska din oro

Anvisningarna för laboratorieuppföljning av antireumatisk behandling har uppdaterats under de senaste fem åren. För flertalet traditionella antireumatiska läkemedel har man minskat på frekvensen av uppföljningar, vilket underlättar livet för många.

”Uppföljningsfrekvensen varierar beroende på läkemedlet. Vanligen tas uppföljningsprover veckorna 3, 6 och 12 när man sätter in ett traditionellt antireumatiskt läkemedel. Om allt löper utan problem, kan uppföljningsintervallet ökas till 3–6 månader”, säger Taimen, som även innehar uppdraget som projektchef på Reumahuset på Hälsobyn.

Vid användning av biologiska och andra nya antireumatiska läkemedel är tidpunkten för uppföljningsprover något annorlunda. Reumatologen eller reumatskötaren ger individuella anvisningar. Är du osäker på eller omedveten om vilken praxis som gäller, kontakta din egen hälsocentral eller reumapoliklinik.

Många följer samvetsgrant behandlingens laboratorieuppföljningar, men rutinerna relaterade till dem kan orsaka förvirring. Skötaren på hälsocentralen skriver en fortlöpande remiss för uppföljningsprover som är i kraft i ett år. Du får oftast ingen påminnelse om att gå till laboratoriet, utan det är upp till dig och ditt eget minne att se till att det blir gjort. Spelar det någon roll om man glömmer ibland?

”Om läkemedelsbehandlingen har pågått under lång tid och dosen inte har ändrats och värdena har varit jämna, gör det i allmänhet inget att du glömmer enstaka laboratoriebesök. Däremot kan det vara skadligt om du har ett nytt läkemedel eller om man gjort ändringar i behandlingen.”

Det är viktigt att du själv för bok över dina uppföljningsbesök. Du kan visserligen även kontrollera dina tidigare besök i MittKanta. Lägg gärna in en påminnelse om nästa besök i din telefon, kalender eller varför inte på kylskåpsdörren.

Läkemedelsanvisningar och läkemedelsspecifika uppföljningsprover och gränsvärden, det vill säga målvärden, hittar du på reumahuset.fi under avsnittet anvisningar för läkemedel och åtgärder.

Text: Pia Laine | Översättning: Ingela Åström | Bild: 123 RF