Arbetsförmågan försämras ofta gradvis. Arbetstagaren märker inte alltid ens att situationen börjar bli oroväckande, men chefen, arbetskamraterna och anhöriga börjar se tecken på att arbetet inte löper som det ska. Bara känslan av att allt inte står rätt till med medarbetaren, räcker för att ingripa i situationen

Varningstecken som visar på risken för att arbetsförmågan försämras är till exempel:

• det känns sällan roligt att komma till jobbet
• arbetstagaren anser sig kunna bättre och vill ha utmaningar
• arbetsuppgifterna känns för svåra eller också är de för många
• livet utanför arbetet tar alla resurser
• konflikter på arbetsplatsen tar energi från själva arbetet
• arbetsdagarna blir ofta för långa
• förseningar, sjuk- och annan frånvaro ökar
• beteendet på jobbet förändras
• arbetsprestationen eller arbetets kvalitet försämras
• arbetskamraterna är bekymrade eller klagar över arbetstagaren
• beteendet tyder på problem med alkohol- eller narkotikamissbruk
  kundresponsen försämras

Om varningstecken uppkommer, är det chefens skyldighet att ta upp saken med medarbetaren. Även arbetskamrater kan uttrycka sin oro över sin arbetskamrat och uppmana hen att ta upp saken med sin chef.

Ofta upprepad sjukfrånvaro, också kort sådan, kan vara ett tecken på att arbetsförmågan försämras. Det är viktigt att arbetsgivaren följer medarbetarnas sjukfrånvarostatistik. På arbetsplatser används olika uppföljningssystem med larmgränser. När den överenskomna larmgränsen överskrids, tar chefen upp saken med medarbetaren och inleder en process för att utreda arbetsförmågan.

Principer för att stödja arbetsförmågan

För att arbetsförmågehuset ska kunna stå upprätt krävs ett friktionsfritt samarbete mellan medarbetaren, arbetsgivaren och företagshälsovården. De flesta arbetsplatser har en modell för stöd för arbetsförmågan som exempelvis kunde kallas modellen för tidigt stöd. I det ingår förebyggande stöd, tidigt och effektiverat stöd och stöd för återgång till arbetet. För att modellen inte enbart blir ett papper som ligger i en skrivbordslåda bör det finnas tydliga spelregler och rutiner för hur den ska användas. De som deltar i samarbetet (medarbetaren, närmaste chefen och företagshälsovården) bör veta vad som förväntas av dem och vilka metoder man använder på arbetsplatsen för att lösa problem med arbetsförmågan.

Tidigt ingripande är en av hörnstenarna i modellen för tidigt stöd för arbetsförmågan. I dag betonar man vikten av att upptäcka behoven av tidigt stöd innan de egentliga problemen med arbetsförmågan uppstår. Arbetstagaren bör själv ärligt fundera över sin situation och söka lösningar tillsammans med sin chef under ett enskilt samtal.

Lösningar anpassas efter de problem som arbetstagaren har. Är det arbetstagarens hälsoproblem som är orsaken till att arbetet inte löper som det borde eller har arbetsmotivationen försvunnit? Är yrkeskunskapen föråldrad eller ligger konflikter inom arbetsgemenskapen eller stress i livet bakom problemen med arbetsförmågan?

Effektiverat stöd för arbetsförmågan innebär att man söker lösningar med hjälp av utomstående experter till exempel inom företagshälsovården och arbetarskyddet. Om problemen med arbetsförmågan orsakas av hälsoproblem, hänvisas arbetstagaren till företagshälsovården. Efter nödvändiga undersökningar och utredningar ordnas oftast ett nätverksmöte där arbetstagaren, arbetsgivarens representant och sakkunniga från företagshälsovården deltar och gemensamt försöker hitta en lösning på arbetstagarens situation. Samtidigt kommer man överens om fortsatta åtgärder och hur deras effekter ska följas upp.

I stödet för återgång till arbetet ingår att chefen håller kontakt med arbetstagaren under sjukfrånvaron och att nätverksmötet ordnas i god tid innan sjukskrivningen löper ut. Vid behov kommer man överens om att underlätta arbetet eller om inskolning efter en lång frånvaro och att sätta igång med pappersexercisen med FPA och/eller arbetspensionsanstalten.

Den lagstadgade 30-60-90-regeln underlättar uppföljningen av långvarig sjukfrånvaro. I korthet innebär regeln att arbetsgivaren efter 30 sjukdagar ska meddela företagshälsovården om sjukfrånvaron, varefter företagshälsovårdaren reder ut situationen och skickar vid behov arbetstagaren till en läkare inom företagshälsovården.

60-dagarsregeln innebär att man ansöker om sjukdagpenning och rehabiliteringspenning hos FPA.

Före 90 sjukdagar ska läkaren till FPA skriva ett utlåtande B som innehåller en bedömning om arbetstagarens återstående arbetsförmåga och möjligheterna att fortsätta arbeta. Utan detta utlåtande kan FPA inte betala sjukdagpenning efter 90 dagar.

Vad kan du själv göra?

Din egen uppfattning om din arbetsförmåga förutspår din kommande arbetsförmåga. Du kan inte välja att vara sjuk eller att vara frisk, men du kan välja din inställning till saker och ting och hålla upp hoppet. Du kan koncentrera dig på att söka lösningar på dina problem i stället för att förbarma dig över dem. För att du ska klara dig i arbetslivet krävs uthållighet och flexibilitet, som är förmågor du kan lära dig. Att acceptera dig själv och andra som de är hjälper dig att klara av arbetet.

En bra stämning på arbetsplatsen hjälper dig att orka med arbetet. Då och då borde du fundera på hur du bidrar till att bygga upp stämningen på arbetsplatsen. Det är viktigt att du tar hand om ditt eget fysiska och psykiska mående och se till att du hittar en bra balans mellan arbete, vila och fritid.

Framför allt bör du vara ärligt mot dig själv och andra. Om ditt arbete är fysiskt belastande och du inte klarar av det på grund av dina fibromyalgisymtom, tveka inte att söka dig vidare till ett nytt jobb. Du kanske inte klarar av ett specifikt yrke eller en specifik arbetsuppgift, men nog en annan. Det viktiga i den här omställningen är vad du själv önskar av ditt jobb, vad du anser dig vara bra på och vad du klarar av att göra. Vad är du intresserad av och vilka arbetsuppgifter skulle få dig att känna arbetsglädje och engagemang?

Våga drömma och göra en förändring. Lär dig alternativa sätt att arbeta – och leva. Hur ser du på din framtid i arbetslivet när den är som bäst? Vilka resurser och färdigheter har du redan för att nå ditt mål? Eller behöver du hjälp för att nå ditt mål? Vilket är det första steget mot ditt mål?

Smärtan och utmattningen kommer tidvis att få din nära och kära att dra sig undan. Smärtan kan även sänka irritationströskeln och leda till mer ilska från bådas sida. Det kan också hända att din anhörig inte vill vara en börda och försöker hålla ut till sitt yttersta.

Lär dig så småningom att känna igen hens sätt att reagera och uppmuntra hen att berätta om sina känslor. Ibland är det bästa sättet att hjälpa att fråga direkt hurdan hjälp och hurdant stöd den som drabbats av fibromyalgi önskar. Du kan också hjälpa din anhörig att inse de nya gränserna för sin ork och att ta pauser när du märker att hens smärta ökar. Men se till att inte börja göra för mycket för hen, för då riskerar du att själv bli utmattad.

Reservera tid för gemensamma stunder och trevliga saker att göra tillsammans. Det är särskilt viktigt att då och då stanna upp och också inse att det finns annat utöver fibromyalgisjukdomen i ert liv.

Som anhörig till en person med fibromyalgi är det viktigt att du tar hand om ditt eget välbefinnande. Hur orkar du just i dag? Det är viktigt att du regelbundet tar tid för dig själv och hjälper dig själv på så sätt att spara på dina resurser. Vill du ta en närmare titt på din egen vardag? En närmare granskning av dina vardagliga vanor kan hjälpa dig att hitta sätt att stödja både din egen och familjens ork.

Vilka rutiner i din vardag stärker ditt välbefinnande? Fundera till exempel på om du sover tillräckligt, hur du kopplar av och vad som skulle hjälpa dig att orka.

Finns det något i din vardag som inte stödjer ditt välbefinnande eller kanske till och med något som är skadligt för det? Skulle du vilja/kunna förändra situationen på något sätt? Du kan börja med att formulera ett positivt mål för förändring för dig själv och genom att tänka på två till tre små inledande steg som leder dig mot målet.

Som anhörig till en person med fibromyalgi har du rätt till ditt eget liv, dina egna känslor och tankar. Du får vara trött och svag. Du får vara glad, lycklig och dig själv. Kom ihåg att också din ork har en gräns och att du också får säga nej. Om dina resurser sinar, be om hjälp. Fibromyalgi kan innebära många utmaningar i vardagen, men att möta och acceptera situationen hjälper dig vidare. För att ni båda ska må bra är det viktigt att ni samtalar öppet och delar era upplevelser och känslor.