Schnitzlers syndrom

ICD-10: L50.8

Andra namn: Schnitzlerin syndrooma, Syndroma Schnitzler

Schnitzlers syndrom är en sällsynt och förmodligen underdiagnostiserad sjukdom hos vuxna. De typiska symptomen är återkommande feber, nässelutslag (urtikaria), ben- och/eller ledvärk, förstorade lymfkörtlar, utmattning, påvisad monoklonal M-komponent av IgM-typ i blodet, stort antal vita blodkroppar och allmän inflammationsreaktion.

Vad beror sjukdomen på?

Orsaken till Schnitzlers syndrom är oklar, men det är förmodligen en icke ärftlig autoinflammatorisk sjukdom.

Förekomst

Schnitzlers syndrom är mycket sällsynt. Fram till år 2017 hade endast cirka 300 fall rapporterats globalt, men syndromet anses vara något underdiagnostiserat. De diagnostiserade fallen har främst förekommit i Europa. Sjukdomen förekommer något oftare hos män än hos kvinnor, och debutåldern är i medeltal 50 år.

Symtom

Det första symtomet är vanligen utslag som kliar något eller inte alls. Utslagen är ljusröda eller röda och kan vara något upphöjda. De läks av sig själva inom 24 timmar. Hudsymtomen kan uppträda på olika delar av kroppen, men mer sällan i ansiktet eller på extremiteterna. Deras frekvens och varaktighet varierar.

De flesta som insjuknar får återkommande feber som kan stiga till över 40 grader. Skelettsymtom är vanliga, och hos mer än en tredjedel konstateras skelettskador. Vid undersökning av proteiner i blodet påträffas ofta en monoklonal antikropp av klassen immunoglobulin M (IgM). IgM-nivåerna kan förbli konstanta eller öka gradvis. Andra eventuella fynd är bland annat höjd sänka (ESR) och C-reaktivt protein (CRP), leukocytos, det vill säga högt antal vita blodkroppar i blodet, inflammatorisk anemi, trombocytos, det vill säga högt antal blodplättar i blodet, lymfkörtlar som kan kännas med fingrarna och förstorad lever eller mjälte.

Ibland kan man utveckla inflammatorisk reaktiv AA-amyloidos efter Schitzlers syndrom. AA-amyloidos innebär inlagring av olösliga proteinkomplex, amyloid, i olika vävnader, i synnerhet i njurar efter en kronisk inflammation. Den kan medföra allvarliga komplikationer. AA-amyloidos är emellertid rätt sällsynt och sjukligheten har minskat i och med att behandlingen av inflammationer har utvecklats.

Diagnostik

Det är vanligt att diagnosen dröjer. Diagnosen ställs utifrån symtom och laboratorie- och radiologiska undersökningar och genom att utesluta andra sjukdomar.

Monoklonalt IgM är det avgörande fyndet för att fastställa syndromet. I histopatologiska vävnadsundersökningar kan det förekomma transdermal neutrofili, det vill säga ökade nivåer av neutrofiler, en typ av vita blodkroppar, utan blodkärlsinflammation eller signifikant svullnad. Det skulle tyda på neutrofil urtikaria. Diagnosen stöds av ett snabbt och signifikant svar på anakinrabehandling som hämmar den inflammatoriska signalsubstansen interleukin-1.

Den inledande undersökningen bör omfatta en benmärgsundersökning, elektrofores och immunfixation av serum och urinproteiner och en bestämning av underklasser av immunoglobulin. Elektrofores och mätning av IgM-halter bör också följas upp senare med sex månaders intervall. Om lymfkörtlarna är förstorade, bör man ta ett nålprov från dem.
  
Andra sjukdomar som i undersökningen bör uteslutas är bland annat Stills sjukdom hos vuxna, blodkärlsinflammation till följd av nässelutslag med hypokomplementemi, kryoglobulinemi, hyper-IgD-syndrom och icke ärftlig brist på C1-inhibitor.

Behandling

Anakinra och kanakinumab har visat sig vara effektiva läkemedel vid behandling av Schnitzlers syndrom. De lindrar symtomen redan inom några timmar efter den första injektionen. Anakinra är en interleukin-1-receptorantagonist och kanakinumab är en antikropp mot interleukin-1-beta. Det betyder att verkningen är riktad mot endast ett ämne som förmedlar reaktioner celler emellan och som därmed lindrar inflammatoriska reaktioner. Reaktioner på injektionsstället vid användning av anakinra är emellertid vanliga. Neutrofilernas antal i blodet bör följas upp regelbundet.

Prognos

Syndromets prognos beror på om patienten utvecklar en lymfoproliferativ sjukdom såsom lymfom (lymfkörtelcancer) eller Waldenströms makroglobulinemi, en lymfkörtelcancer med hög förekomst av plasmaceller. Dessa komplikationer har endast påträffats hos ungefär en femtedel av dem som insjuknat. De utvecklas mycket långsamt, i allmänhet 10–20 år efter syndromets uppkomst.
 

Författare: Jaana Hirvonen, Reumaförbundet i Finland rf.
Medicinsk expert: professor Tom Pettersson, HNS.

Uppdaterad: 1/2023.

Reumaförbundets sällsynta-verksamhet 2023