Rituximab

Användningsområde

Vid behandling av aktiv ledgångsreumatism när annan standardbehandling inte har gett tillräckligt gott terapisvar. Rituximab används också vid behandling av granulomatös polyangit och mikroskopisk polyangit samt ibland också vid behandling av andra systemiska bindvävssjukdomar. I någon mån finns även erfarenheter av behandling av barnreumatism. Rituximab har använts vid behandling av lymfom åtskilligt fler år än vid behandling av reumatiska sjukdomar.

Preparat och verkningssätt

Rituximab (MabThera®, Ruxience®, Rixathon®, Truxima®) dämpar ledinflammationen eller symptom från bindvävssjukdom och bromsar sjukdomsförloppet och uppkomsten av ledskador.

Rituximab tillhör gruppen biologiska läkemedel. Rituximab är en antikropp som binder till B-cellens CD-20-antigen och leder till att mängden B-celler minskar, varvid den reumatiska inflammationsprocessen dämpas och ledskador förhindras. Den exakta verkningsmekanismen är dock oklar.

Effekten ses 1–2 månader efter behandling. Den maximala effekten inträder efter cirka fyra månader. Man kan senare observera att effekten minskar, men en ny behandling kan ges vid behov till exempel efter 6–12 månader.  Med behandling som administreras på detta sätt kan den goda effekten upprätthållas under lång tid. Rituximab ska helst ges i kombination med metotrexat. Kombinationsbehandling används i synnerhet inte vid behandling av systemiska bindvävssjukdomar. 

Dosering och administreringssätt

Vid ledgångsreumatism består behandlingen av två doser rituximab. De ges som intravenös infusion med två veckors intervall. Läkemedelstillverkarens anvisningar om administrering bör följas. Den första infusionen tar vanligen ungefär fyra timmar, den följande ungefär två.

Före infusionen får patienten kortisonpreparat, difenhydramin (allergimedicin) och paracetamol (febernedsättande läkemedel) för att förhindra eventuella biverkningar under administrationen. Under infusionen kontrollerar sjukskötaren patientens tillstånd och efteråt följs patienten upp under minst en timme.

Doseringen vid behandling av andra sjukdomar kan avvika från det ovannämnda. Dessutom kan man då komplettera behandlingen med kortisonpreparat.

Biverkningar

Under infusionen kan klåda, feber, eksem, darrningar, retning i halsen, andnöd och blodtryckshöjning eller blodtrycksfall förekomma. Symptomen är i vanliga fall lindriga och går över när man minskar dropphastigheten. Dessa symptom uppträder i allmänhet bara under första infusionen. Personer som är allergibenägna bör kontrolleras extra noggrant. Relativt allmänna biverkningar vid rituximabbehandling är förändringar i blodbild, illamående, huvudvärk och nedsatt immunitet.

Rituximab kan öka infektionsbenägenheten, även om man inte har observerat aktivering av tuberkulos. En aktivering av hepatit B-virus är också möjlig och därför bör risken utredas innan behandling sätts in. Behandling får inte ges om patienten har en akut infektionssjukdom eller en allvarlig kronisk infektionssjukdom. Förekomsten av infektioner bör kontrolleras efter behandling. Rituximab har inte konstaterats öka risken att insjukna i cancersjukdomar.

Vid operationer rekommenderas det att man gör ett uppehåll i behandlingen från 4–6 månader före till 1 månad efter operation.

Man bör ombesörja tillräckligt vaccinationsskydd minst fyra veckor före behandling. Under denna tid rekommenderas pneumokockvaccin. Vacciner som innehåller levande sjukdomsalstrare får inte ges minst fjorton veckor efter behandling, varvid också det skydd som övriga vacciner ger kan vara försvagat.

Graviditet och amning

Rituximab får inte användas under graviditet eller amning. Man bör noggrant sörja för förhindrande av graviditet och avstå från amning tolv månader efter avslutad behandling. Vid familjeplanering rekommenderas denna karenstid också för män som behandlas med rituximab. 

Vid planering av graviditet bör man diskutera med den behandlande läkaren. Ytterligare information om behandlingens effekter på fertilitet, graviditet och amning kan fås från teratologiska informationstjänsten.

Behandlingskontroll

Ortsspecifika uppföljningstester och IgG-uppföljning före infusioner.

Efter insättning av Rituximab bör laboratorieprov tas med regelbundna intervaller för att följa upp behandlingens effekt och säkerhet. Regelbundna prover som bör tas efter insättning av behandling är liten eller fullständig blodbild och leverenzymer (ALAT). Utöver dem rekommenderas sänka, CRP, urinprov och immunoglobuliner i samband med framtida mottagningsbesök. Mer information om dessa uppföljningsprover finns här (på finska).

Samtidigt bör man givetvis kontrollera säkerheten hos samtida metotrexat- eller motsvarande behandling, varvid åtminstone levervärden (ALAT) bör kontrolleras. Rituximabbehandling kräver uppföljning av specialist väl insatt i behandlingsformen. Ytterligare information om behandlingsuppföljning hittas på sidan uppföljningstabell för läkemedelsbehandlingar på Reumahuset på Hälsobyn.fi.

Viktigt att komma ihåg

• Behandlingen kan öka risken för infektioner och får inte ges under akuta eller allvarliga infektioner.
• I samband med vaccinationer och operationer bör uppehåll i behandlingen diskuteras med läkare.

Uppdaterad  11.7.2023